 |
| *busvisslar* |
 |
| En annons på blocket för mig ut på en resa. Här har jag stannat för en paus. Jag upptäcker en banan på biltaket. |
 |
Jag prutar 100 kr på varan. Därefter börjar vi prata hus - sekelskifteshus. Min nyfunne vän tipsar om ett ödehus i närheten. Jag bestämmer mig för att åka dit!
På vägen passerar jag Karbenning stationshus. Det är till salu, komplett med telefonkiosk och sandlåda för barnen.
|
 |
| Framme vid ödehuset. Wow! Mäktigt! |
 |
| Jag går sakta närmare. |
 |
| Mitt vana öga daterar huset till ca 1902-1908. De mjuka böljande formerna är Jugend, en ganska ovanlig stil på villor. Huset är inte lika utsmyckat som andra hus från samma tid. Man skulle kunna kalla det för arbetar-jugend eller varför inte bruksorts-jugend. Förmodligen fanns det något slags ornament överst på verandan som på senare tid blivit ersatt med planken vi ser där idag. |
 |
| Jag går in. Jag vågar trots att taket har rasat in i hallen. |
 |
| Huset är fullt av bråte. Men verkar inte genomgått några större renoveringar. Det är i ursprungsskick. |
 |
| Kakelugnarna är bortplockade. |
 |
| De är högvaluta! |
 |
| I köket är det dukat. |
 |
| Spisen går på ved. |
 |
| På övervåningen flödar ljuset in. Och där står ett bord som kanske köptes när huset var nytt. |
 |
| Verandan, som visar sig vara en loggia, ett sommarrum med utsikt över sjön. |
 |
| Fina spegeldörrar. |
 |
| Jag vågar inte gå upp på vinden. Jag har ju inte Malle med som kan larma om jag skadar mig. |
 |
| Jag går ut genom köksentrén. |
 |
| På baksidan finns en lada. |
 |
| Innan jag lämnar huset ser jag något skymta förbi i ett av vindsfönstren. Huset kanske inte är obebott trots allt.. |
